tavleliden.blogg.se

Förlossningsberättelse

Publicerad 2017-05-13 19:02:00 i Allmänt,

5 dagar efter BF, ganska på pricken 04.00 vaknade jag av en konstig känsla i kroppen. Mycket riktigt, värkarna kom var tionde minut, inte fasansfullt onda, men helt klart tydliga. Jag låg i sängen i 2 två timmar innan jag väckte Markus med den glada nyheten.  Macke skiner upp. ”Jaha, då åker jag inte till jobbet då?”. Men jag insisterar att han ska åka och jobba. Jag var inställd att denna förlossning skulle bli ungefär lika långdragen som min första förlossning.

Vid 11.00 åkte jag på ett inbokat rutinbesök hos barnmorskan. Vi diskuterade alternativ kring hur man kan påskynda händelseförloppet om det skulle bli långdraget som sist. Sen fick jag en hinnsvepning. Jag kände nästan att jag ville gråta en skvätt av lycka när hon berättade att jag redan var öppen 4 centimeter. På vägen hem ringde jag Macke och frågade om han inte ville komma hem med lite mat och hålla mig sällskap under lunchen. En kvart efter att vi lagt på så var värkarna ännu tätare och ännu ondare. Jag ringer upp honom igen och säger åt honom att ta med datorn hem, han kommer kanske inte kunna åka tillbaka till jobbet? Sen ligger vi i sovrummet, äter och gör en lugn playlist som vi skulle lyssna på under alla timmar på förlossningen. Tjiiii fick vi! Någon minut senare kom värkarna var fjärde minut. Jag kämpade på i sovrummet till straxt innan kl 15 innan vi åkte in till förlossningen.

Väl på förlossningen så vill barnmorskan ta lite rutinprover och en CTG-kurva i ett undersökningsrum. Och herregud vilken CTG-kurva.. Hann bara sätta mig så kom värkarna med någon minuts mellanrum helt plötsligt. Macke repeterar genom alla värkar ”Andas, slappna av, andas, slappna av, andas”. Han sa även till så fort han såg på CTG:t att värken började kling av. Nu gjorde det rejält ont. Jag kunde inte prata, bara lyssna på honom och fokusera på andningen. Efter en kvart så kände jag ett akut behov av att få ligga ner. Det gjorde SÅ ont. Tryckte ”hjälp-knappen”. Barnmorskan kommer in i rummet direkt och jag hinner knappt resa mig upp och gå en meter till britsen innan jag får en till värk. I ett kort ögonblick hinner barnmorskan mäta hur öppen jag var. 9 CENTIMETER! Vi hade ju inte ens parkerat bilen och nu var jag öppen 9 cm!? En glädjetår rann ner för kinden. Fortfarande så tror och tänker jag att det är timmar kvar tills jag ska få träffa bäbisen.. Jag försökte sätta mig upp på britsen för att gå till en förlossningssal men då gick vattnet under en värk. Vi inser att jag inte kan gå någonstans så barnmorskan rullar i väg mig på britsen och Macke springer efter. Jag får en värk i farten och han försöker trycka på mina höfter samtidigt som vi rusar genom korridoren. Hinner precis slänga mig i sängen i förlossningssalen så känner jag en annorlunda värk. Värken var inte lika smärtsam som tidigare. Jag känner hur jag vill börja krysta. Jag ser hur barnmorska springer runt i rummet och hämtar handskar, papper, förkläde, etc. Känns som jag har tunnelseende och som att jag inte kan prata/få kontakt med de i rummet. Jag bokstavligen ropar åt Markus (trots att han står bredvid mig) att han måste säga till barnmorskan att vara vid min sida och ta emot ungen, hon måste komma NU (!) för bäbisen kommer NU. Och det gjorde han.. Vi hann vara i förlossningssalen i totalt 9 minuter innan han var ute. Hade kanske 5 krystvärkar så var han ute. 3940g & 52cm lång. Ren kärlek. Ren lycka. Jag får upp honom på bröstet. Jag känner mig stark. Nästan pigg. Och överlycklig. När gossen vägas går jag in i duschen och skummar in mig i Rituals tvål och konstaterar hur bra kroppen mår. Har jag ens fött barn?

Efter min första förlossning med Jack så kändes det som jag sprungit 8 maratonlopp i ett sträck. Låg på förlossningen med värkar i 29,5 h.. Halsade lustgas i kanske 15 timmar.. Det tog (utan överdrift) flera dagar innan den ömma känslan i kroppen släppte... Denna förlossning var lika smärtsam men oj så mycket enklare det var när den var kort. Piece of cake!

Nu njuter vi. Av ledigheten. Tillsammans. Macke jobbar halvdagar för att "dryga ut" de 10 pappadagarna. Vi försöker ta tillvara på den lilla vårsolen (som egentligen lyser med sin frånvaro). Baksidan av huset får kärlek. Här ska det bli altan och en häck av tujor för att göra det lite mer lummigt och ombonat.  Vi har investerat i en robotgräsklippare så därför försöker vi göra klart alla planeringar så man slipper dra om "linan" för roboten. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Madeleine & Markus bygger slott

Han är egenföretagare och hon arbetar inom bemannings- och rekryteringsbranschen. Tillsammans så har vi byggt ett enplanshus på Tavleliden i Umeå. 160 kvm ren kärlek! Huset är ritat av oss själva med lite inspiration från omgivningen. Spana gärna in de olika blogg-kategorierna för mer detaljer! Nu har vi hunnit bo i huset i 2 år (men byggprojekten tar aldrig slut). Nyfiken för att veta mer? Skriv till oss på majo0258@gmail.com eller läs här! Enjoy!

Kategorier

Tidslinje

Tidslinje

Arkiv

Prenumerera och dela